En kväll, fyra öden.

Hej alla svenskar/finnar/what ever. Vi ber om ursäkt för dålig uppdatering senaste dagarna, men antar att ni har annat för er än att läsa vår blogg på helgen ändå. Ni får förbereda er på det längsta inlägget hittills, men klaga inte ännu, det kommer vara värt läsningen.

Jag (Marre) ska börja skriva lite om denna helg ur min synvinkel tänkte jag, eller det är väl egentligen fredagen och lördagsmorgon som är i fokus. Here we go...

Ryktet om att det var stor villafest/födelsedagsfest på gång i klassen hade nått även våra öron, så på fredagskvällen lämnade vi min kära mor och syster (som är på Bali ett par veckor nu och skulle sova i vår villa under helgen) och satte oss i en taxi. Som vanligt ”vet” förarna vart vi ska, ända tills det kommer fram att dom egentligen inte vet. En onödigt lång taxifärd senare hittade vi ändå till den enorma villan som snarare såg ut som ett litet hotell. Festen var i full gång med finnar, tyskar och.. vi. Förfesten var nice. Snackade med ”keps-killen” som dom andra så fint kallade honom ett bra tag. Han var från Tyskland och vi delade intresset att spy galla över alla balineser som försöker lura av oss pengar. Senare placerade jag mig mestadels i köksdelen, snackade med mycket trevlig folk och fick lära mig min första mening på finska som jag faktiskt tror att jag kommer få användning av: ”En ymmärrä suomea” - ”Jag förstår inte finska”

Klockan tickade och plötsligt kommer ena födelsedagsbarnet och informerar alla om att han har beställt 12 taxibilar så vi alla kan dra vidare. Niklas, Fredrik och Putte ringer mig ”Hej... Eh.. Vi sitter i en taxi nu. Skulle du med...?” Som tur var för deras manliga delar så hade jag redan raggat skjuts på en moppe. Det var en intressant färd. Vi var några som åkte/körde och när vi var framme hade en kille tappat sin vänstra flipflop och en tjej sin högra. Vad som helst kan hända på en moppefärd på Bali. Speciellt när man tar konstiga genvägar.

Resten av kvällen spenderade jag med dessa finnar på stranden med en öl i handen, sittandes på en puff och diskutera språk. Sen köpte vi pizza och åkte hem, där jag fick vara med lite på DMParnas förfest i Sverige via Skype, gick inte så smidigt dock.

Födelsedagsbarnet Juuso, med sugrör i pälsen.

Dagen efter vaknar jag kl 09 och är pigg. Inte kul. Jag går ut i vardagsrummet där Niklas ligger avdäckad på en soffa, den andra soffan saknar sin madrass. Jag antar att det är städerskan som tagit den eller något. Jag kastar diverse föremål på Niklas och säger obehagliga saker för att väcka honom. Till slut vaknar han, fortfarande full: ”Vart är jag?”. Hmm, tänker jag, vad hände med killarna igår egentligen? Niklas mumlar om nån Green Box och går sedan upp till sitt rum för att sova. Han kommer dock ut direkt igen och frågar mig: ”Varför ligger Putte på en madrass i mitt rum och sover?” Ingen vet. Vi skrattar lite.

Nån timme senare när mamma och syrran är vaken också så säger mamma som sett nåt jag missat: ”Nu vet jag varför Putte är i Niklas rum iaf, det är en tjej som ockuperar hans säng”. Detta gjorde mig oerhört nyfiken då Puttes säng står precis bredvid Fredriks säng... Jag tänker åter igen... Vad fan hände igår?!

Maroon 5's nya låt ”Moves Like Jagger” spelas upp i mitt bakhuvud, kan det vara att den handlar om Fredrik egentligen..?

Då var det min (Niklas) tur att skildra helgen som var! Och vilken helg det var...

Som Marre redan har berättat så började fredagskvällen på en stor födelsedagsfest i en stooor villa, full med fulla finnar. Det var en trevlig tillställning, i början så satt vi mest på gräsmattan och diskuterade allt finska vinterkriget och bingolotto. Sedan kände jag att det var dags att vara lite social med festligheterna i köksdelen, då dom verkar ha betydligt roligare. När jag kom dit så var det en massa fulla finnar som skrek "SVERIGEEEE" åt mig. Kul tänkte jag att dom visste vem jag var. Sen började dom sjunga på en finsk hockeykampsång och håna mig för 6-1. Då var det inte så kul längre.

Galna fulla finnar firar 6-1 segern mot Sverige,
ett halvår senare på andra sidan jorden.

Sedan begav vi oss, som ovanstående talare redan nämnt, iväg med 12 taxibilar. Jag, Putte och Fredrik satt i den första, tillsammans med en mystisk finne med hatt. Planen var att vi skulle till La Plancha i Seminyak, vår mystiske finne hävdade dock att alla skulle till ett ställe i Kuta som heter Green Box. Efter påmaningar från oss ringde han upp alla andra, de hade ingen aning om vad Green Box var eller att vi skulle dit. Då kläcker killen ur sig: "Lyssna inte på mig, jag är hög på svamp".Strålande, en finne i hatt, hög på svamp, guidade oss till ett uteställe som ingen hört talas om, och dit ingen annan ska. men som tur var lyckades dom flesta andra låta sig övertalas och hakade på dit. 

Green Box var precis vad det lät som, en grön låda. Ett hål i väggen med gröna väggar och en bar, det var allt. Baren hade dock billig alkohol, 15-22 kr för en drink eller 20 shottar för 110 kr. Det var inte mycket pengar, det var dock mycket alkohol i drinkarna. Och här nånstans kom det in en tjock och svart dimma över Bali som det inte stått nåt om i väderprognoserna. Det var en dimma som under den kommande timmen blev tjockare och tjockare, och den påverkade mitt minne, för det är väldigt dimmigt resten av kvällen

Green Box i Kuta, en märklig plats.

Jag vet att jag, Patrik och Fredrik gick vidare till Sky Garden, den äckelfetstora superklubben i Kutas partydistrikt. Där köpte vi säkerligen nån drink, jag har ett svagt minne av en röd shot i min hand. Hoppas det inte var blod. Sen minns jag att jag står på en scen, en scen med strippstång som i vanliga fall brukar ockuperas av dansande lättklädda damer. Nu stod jag där, jag har ingen aning om varför men det kan inte ha varit en vacker syn.

Sedan hittade jag tydlige en moppetaxi, för jag minns hur jag susar fram på balis bakgator på en liten moppe, och jag kände mig som kung över världen! Det var jag dock inte, jag var möjligen kung i baren, även fast jag tror att Fredde tog den titeln denna kväll.

Nästa dag vaknade jag av att Marre kastade saker på mig. Det tog ett bra tag innan jag fattade i vilket rum jag låg, i vems hus jag befann mig i, i vilket land jag befann mig i, och även vem fan jag var. Efter ett ögonblick av total förvirring så insåg jag att jag låg i soffan ute i vardagsrummet/verandan. Varför jag låg där hade jag ingen aning om. Efter en stund pallrade jag mig uppför trappen (det var en vinglig klättring) och gick in i mitt rum. På rummet i mitt golv låg Patrik och sov på en madrass. BAM, förvirrad igen. Men så trött, förvirrad och fortfarande full som jag var så la jag mig i sängen och däckade, bevisligen för andra gången. När jag vaknade fick jag höra att Putte låg på mitt rum för att Fredrik hade ett fruntimmer på rummet. Min stackars stackars hjärna.

Taget ur filmen The Hangover (passande nog), men såhär kände jag mig i lördags morse.

Patrik och Fredrik här!


Vi drar nu igång våran historia där Niklas lämnade oss, dvs på "Sky Garden, den äckelfetstora superklubben i Kutas partydistrikt". Efter att spenderat obestämt tid på Sky Garden tyckte jag Patrik att det var dax att bege sig hemåt. Jag lyckades få med en riktigt full Fredrik på förslaget att ta en taxi hem. Fredde hade dock helt andra planer. Så fort vi kom ut från Sky Garden hävdade Fredrik att alla taxis var dyra och tyckte det var en bättre idé att dra vidare till en annan nattklubb.(vilket jag (Fredrik) fortfarande tycker är ett ganska bra argument eftersom att taxirna blir bara billigare senare på kvällen.) Jag var lite tveksam, men hakade på.

 Jag (Fredrik) styr vidare genom denna snart oigenomträngliga dimman för att hitta första bästa krog där man kan fortsätta festandet. Denna krog skulle av en otrolig slump bli Bounty, kanske eftersom att den ligger alldelles brevid eller av andra outgrundliga anledningar. Väl där inne är mitt minne inte direkt på topp men minns att jag beställde en stor jävla krog för att senare sätta mig ner brevid några fruntimmer och snacka. Efter att drickat är slut så bestämmer vi oss för att tillslut bege oss hemmåt. Efter detta minns jag endast att jag somnade i taxin.

Påvägen ut från Bountys drog vakten mig (Patrik) åt sidan.(Brukar vara oftare man blir stoppad på vägen in till krogen, än ut från den.) Jag ställde mig något frågande till detta och tänkte vad tusan har jag gjort nu... Helt plötsligt ger vakten mig ett plastglas, heller upp en stor grogg och frågar efter lite dricks. Efter detta önskar han mig lycka till i natten. Jag går chockad där ifrån och undrade vad som just nu hände...

Efter lite irrande på gatan utanför lyckas vi deala till oss en taxi hem för ca 100 000 rupiah (ca 85kr), vilket egentligen är lite dyrt. Strax över 2 timmar och 200 .000 ruphias senare är vi framme vid villan. Ännu en taxi chafför som inte kan engelska och påstår sig veta var han ska, men egentligen inte har den blekaste aning. Väl framme är Fredde är helt oväckbar i taxins baksäte. Fredde hade i storfyllan abslout insisterat på att en tjej han träffat på bounty skulle med i taxin. Så Jag och hon spenderade säkert 30 min med att lyckas få ner en helt ledlös Fredde släpandes nerför grusvägen till villan och sedan in till sovrummet. Jag erbjöd tjejen att ta min säng, medans jag gick för att lägga mig på Soffan. Niklas hade dock redan däckat i Soffan, så jag valde att släpa upp en madrass till Niklas rum, där jag snabbt somnade.

Nu skall jag (Fredrik) berätta om mitt något speciella uppvaknande dagen efter. Jag låg där i min säng och sov som en gud när jag helt plötslig blir väckt av en helt okänd brud. Jag funderar kraftigt i min nyvakna hjärna på vem detta kan vara då jag helt plötsligt kommer på att det är ett av fruntimmrerna från igår. Börjar nu funderar på hur i helvette det kan komma sig att hon är hemma i våran villa i mitt rum. Men efter att jag pratat med henne ett tag börjar jag förstå att detta fruntimmer är av en liten speciell arbetsgrupp och bestämmer mig ganska handlöst för att skicka hem henne med första taxi.

Bakispizza vid Echo Beach

Dagen efter var vi oerhört slitna, vi bara sov, satt, låg, åt, sket och gjorde verkligen ingenting. Kanske första lördagen på länge som vi inte gjorde någonting. Jag tror faktiskt att Gustav Vasa var mer pepp och gjorde mer saker än vi den dagen, och han är död.

//Marre, Niklas, Fredrik & Patrik