Ank-Kungen!

Varje dag runt kl 16:30 händer det något här utanför vår villa. Det börjar med ett odefinierbart och avlägset ljud. Det kommer dock sakta närmare och närmare och ganska fort känner vi igen det, det är omöjligt att ta fel; Ank-Kungen närmar sig! Det intensiva och högljudda kacklet från hans ~50 undersåtar är ett märkligt ljud. Varje dag denna tid så leder han dom hemåt. Exakt vilket hem dom är på väg till vet jag inte, bara att det enda ord som Ank-Kungen yttrat till mig var när han pekade på dom och sa Pulang, vilket på indonesiska betyder ungefär: på väg hem. Dom passerar rakt utanför vår port, som ofta står vidöppen när vi är hemma, och en liten felsväng av en förvirrad anka skulle kunna leda till att vårt vackra hem ser ut som efter ett kuddkrig med elefanter höga på LSD. Men Ank-Kungen har pli på sin flock, dom går dit han vill.

Ank-Kungen på väg med sina ankor på vägen utanför vår villa

Den väldigt högljudda flocken med trogna undersåtar.
Se om du kan hitta punk-ankan, klicka på bilden för att få den större.

Ank-Kungen och hans ankor, på väg hem.

//Niklas

Hjärna, FYFAN!

Hejsan bloggen Fredrik här.

I lördags vaknade vi slita efter fredagens bravader. När jag klev upp och skulle sätta mig vid datorn ser jag Niklas sovande på soffan i något som kan liknas vid ett kadaver. Bestämmer mig efter en tids fundering att peta på han för att se om detta skulle ge mig något livstecken, han sprättade upp likt en "jack in a box" och såg helt plötsligt väldigt levande ut. Vi konverserade lite snabbt om gårdagen bravader för att sedan bestämma oss att även väcka Patrik som dock tagit sig till sig eget sovrum. Efter det att han blev väckt tog vi vårt första dopp i poolen på säkert över en vecka eller nått.

När vi hade suttit och konverserat med Patrik ett tag blev vi jävligt sugna på en hamburgare på donken och begav oss då ut på en resa vi sent skulle glömma. Eller resan i sig var kanske inte så mycket att prata om men destinationen var dock en "abomination". När vi väll kommer till donken glad i hågen så står jag först i kön och beställer någon sån där donken burgare när jag hör expediten säga något. Jag svarade "what" och hon säger "vi are out of beef, only chicken"........ VASATAN I HELA HELVETTE SÄGER KVINNAN?!?!?!!? ÄR DET SLUT KÖTT PÅ DONKEN? Jag beställer någon såndär kyckling burgare butter som jag är går jag och sätter mig, inte nog med detta smakade den skit.

Vi begav oss sedan hemmåt men tänkte att vi skulle svänga förbi "stora supermarket" som ligger på vägen hem. Väl där bestämmer jag mig för att vi skall laga någon god mat hemma för att uppväga den otroligt tråkiga lunchen på donken. Det slutade med att vi köpt ett stycke hjärna, 700gr Oxfilé (kostade 60 svenska lulz) och potatis.

Nu kanske ni undrar varför har dom köpt en hjärna? Ja nu är det så här att den kostade bara 16 svenska och såg sjukt äcklig ut så tänkte detta kanske är gott.

Väl hemma så bestämde vi oss för att börja tillaga denna men utan någon stor framgång. Här är vårt recept på Cervelle de veau, eller kalvhjärna om man skippar franskan:

Först så behöver du en hjärna. Från en kalv. Inte en människa eller säl, då har du gjort fel.

Att skiva hjärnan är en spännande uppgift, se hur Fredrik njuter av uppgiften.

Fina hjärnskivor! Såhär ska det se ut!

En panering skall göras med mjöl, ägg, mjölk och ströbröd.
Vi hade inget ströbröd så vi körde mjukt hårdbröd från Sverige i ett rivjärn.
Det gick inte så bra.

Såhär ser en ägg/mjölkdoppad hjärnskiva ut! Oerhört aptitligt.

Sedan skall den doppas i mjölet och ströbrödet,
eller i det här fallet mjöl och mjuka knäckebrödsbitar.

Släng sedan resterna i en rosa papperskorg tillsammans med mögligt bröd,
råttorna ska ju också ha mat!

Sedan stekte friterade vi hjärnbitarna tills de närmade sig ett förkolnat stadie med slemmigt inre.

Tre kockar miffon krävs för att hålla koll på tillagningen.

Samtidigt sköter husets fruntimmer en mindre komplicerad syssla:
lägga mangobitar i en mugg.

Voila! Då var denna kulinariska sensation färdig!
Titta bara så sugen Niklas ser ut att sätta tänderna äcklet!

Om du inte skulle bli mätt på hjärnan så rekommenderar vi att du gör som vi, stek på lite oxfilé också. Men kom ihåg, använd en ny stekpanna. Den första är för evigt besudlad.

Till höger: Lätt stekt oxfilé, marinerad med mörk öl och vitlök.
Till vänster: Cervelle de veau - Bali style! Panerad hjärna, förkolnad på utsidan och slemmig på insidan.
Vad väljer du?

Efter att på stående fot förtärt vår förrätt (en tugga var räckte), med efterföljande kväljningar och munspyor så åt vi vår första riktiga hemlagade måltid på Bali. Det kanske inte ser så kulinariskt ut, men det var lätt bland det bästa vi ätit sen vi kom hit.

Resten av hjärnan då? Vad hände med den undrar ni kanske? Jo, den fick stå och skämmas här på bänken i vårt kök ända tills nästa dag då ett gäng småpojkar av någon anledning kom hit och städade. Vad dom gjorde med hjärnan vet vi inte, troligen tog dom med sig den hem för att bjuda släkt och vänner på en riktig lyxmåltid!

//Fredrik (Bildtext av Niklas)

KÖTTBULLAR!

I går var det Fredag, Marre var ute på en liten roadtrip med Sandra så vi tänkte vi skulle ha en liten grabbkväll! Vi började med att ta en taxi till Kuta. Det var en hemsk trafik och vi var tvugna att åka på en massa småvägar, anledningen till det är att hälften av vägarna på Bali är avstängda pga att Barack Obama är här på Bali tillsammans med rysslands president, och kinas, australiens, och en massa andra länders ledare.

När vi väl kom fram så letade vi rätt på Alleycats; ett ganska känt ställe och väldigt populärt bland européer, och australiensare. Det var dock en speciell anledning till att vi skulle dit, KÖTTBULLAR! För några veckor sedan hörde vi av någon finne att Alleycats har svenska köttbullar, med brunsås, lingonsylt och potatismos. Det lät för bra för att vara sant. Efter 3 månader med ris, nudlar och kyckling så har vi börjat sakna svensk mat som Hannibal Lecter i fängelse saknar en god människostroganoff.

Detta är ett land där Mc Donalds kan ha slut på kött (Ja det hände idag), så vi hade inte direkt höga förhoppningar på att en restaurang kunde få till svensk husmanskost. Men se på fan, det kunde dom! Jag misstänker att dom har en svensk tant fastkedjad i köket, för det var faktiskt riktigt bra! Riktiga hemlagade köttbullar och hela köret! Det var bland det godaste jag ätit här på Bali. Vi var inte ensamma heller, vid bordet brevid oss satt ett gäng norska tjejer, och bordet bakom oss två svenska tjejer. Ironiskt att man åker 1200 mil från Sverige och man blir överlycklig när man hittar svensk mat. Så typiskt svenskar.

KÖTTBULLAR!

Efter det så begav vi oss i vanlig ordning ut och gjorde det vi gör bäst! Jag tror vi besökte varje pub på Legian Street. Bland annat så passade vi på och spela 3 episka biljardmatcher. Jag tror vi satte den vita lika många gånger som alla andra klot tillsammans. Och så var vi på Sky Garden där vi i vanlig ordning snyltade på dom gratis drinkarna under Free Flow timmen. Sen köpte vi öl för 1000 Rp. = 80 öre, för en fatöl. It's nice! Till slut så hade vi tre tappat bort varandra, alla fick ta sig hem på egen hand. Min taxichaufför var en riktig praktidiot, av någon anledning hade han sin chef med sig i taxin, och tänkte därför visa upp sig genom att lura den dumma fulla vita gossen på mer pengar. Han ville ha 150.000 för resan när vi kommit överrens om 60.000. Det fick han ångra. Jag var dock snäll och gav han 70.000.

Fredrik är bra med kön. Höhö.

Från Sky Gardens toalett. Tydligen är detta ett vanligt problem här på Bali.

//Niklas

Besök hos Polisen

Nu var det en mindre evighet sen vi skrev. Detta beror inte på att det inte hänt något senaste veckan, utan mer pga vi bara är sämst på att skriva.

Men nu tänkte jag berätta om mitt, Fredriks och Marres äventyr till polisstation. Och nej, vi belv inte gripna.
Vi var helt enkelt där för att Marre och Fredrik hade fått lite saker stulna ur deras fickor. Ficktjuvarna på bali är överallt...

Det hela började med att vi lokaliserade en tourist police office. Vi gick in och mötes av en något skum, men trevlig polis. Efter vi förklarat läget med de bestulna sakerna sa polisen följande: "antigen betalar ni mig 50.000 rp (40kr) eller så betalar ni ingenting alls. Betalar ni så får ni ett papper till försäkringsbolaget, annars inget papper."

Så det var bara att se glad ut och betala. Polisen såg nöjd ut och Marre och Fredrik fick deras papper till försäkringsbolaget. Under tiden medans Fredrik och Marre skrev ner sina polisanmälningar försökte polisen kränga på oss följande saker: tavlor, batonger, polis brickor och mössor, pins och sist men inte minst en stungun/elpistol. Han skulle "bara" ha 2.500.000 (ca 2000kr) för den. Så länge vi lovade att bara använda den i Sverige och inte i Indonesien så var allt lugnt. Vi tackade artigt men bestämt nej.

Sen började att prata doger med oss. Som ni kanske vet är det dödsstraff i dett aland på att inneha droger. Polisen tjatade säkert i 10 min om hur det fanns bra och dåliga droger. Och att flera försäljare jobbade undercover. Han avslutade med att om vi skulle köpa droger, så såg han gärna att vi tog dom i vårat hus. Då var allt lugnt... Varför i hela världen skulle jag bruka droger i mitt hus om det är dödsstraff på skiten?! Jag kommer ju undan billigare om jag mördar grannen. Det är landet är väldigt bak och fram.

Efter dettta försökte han slutligen få oss att bo några nätter i han poliskollegas hus. Det skulle tydligen var litet, men hemtrevligt. Efter detta polisbesök undrade vi vad vi precis varit me dom. Så korrupt land, så korrupt.

Blöta och sura.

VI GILLAR INTE REGNPERIODEN!

När du får oväntat besök

Om ni följer bloggen så har ni förstått att djurlivet här på Bali är lite annorlunda än i Sverige. Hittills så har vi haft besök här i villan av bland annat några varanödlor, andra konstiga små vattenödlor, geckoödlor i mängder, bönsyrsor, enorma hoppande spindlar, grodor - både vanliga och skumma trädgrodor som klättar på väggarna, kackerlackor, råttor och säkert en hel del andra djur som vi inte märkt.

Igår fick vi oväntat besök av en ny karaktär, som visserligen flugigt förbi ute på gården varje kväll, men igår var första gången dom ville hälsa på på riktigt. En stor fet fladdermus / flygande hund, med en vingspann på kanske 80 cm passade på att flyga in i mitt rum. Jag och Fredrik använde den fruktade handduksmanövern i ca en timme för att lyckas fånga det flaxande kreaturet. Till slut lyckades vi få ut den genom dörren som tur var, jag ville inte sova med den som sällskap.

Här sitter den hopkrupen i ett hörn och ser besatt ut.

Det är inte varje dag man har en sådan här sak flygandes i sovrummet

Här kommer en liten filmsnutt på mig och Fredrik när vi försöker fånga flygfät, det gick inte så bra som ni kanske ser. Kan även tilläggas att varken kameramannen (Patrik) eller vi var 100% nyktra!

//Niklas

Regn så in i helvete!

Fy fan vad det regnade igår. Var nog ett av dom värsta ovädret sedan manna minne. Var en jäkla massa blixtrar, åska och regn. Ett riktigt jävla skit väder. Det började på väg hem från skolan, när vi kom hem så var vi så blöta så Fredrik och Niklas tyckte det var lika bra att köra en Farbror Melker Special; att bada med kläderna på. Ärligt talat så tror jag inte dom blev blötare av att hoppa i poolen.

Sen på kvällen roade vi oss med att sitta framför datorerna, med ett undantag. Som de gentlemen vi är satte vi oss och kollad på skräck medans vi skickade ut Marre i ovädret för att införskaffa mat. Behöver jag nämna att hon var väldigt blöt när hon kom hem. Men maten var det inget fel på. Allt detta medan den lilla bäcken på 0,5 meter alldeles brevid vår villa växte och växte. Till slut hade den stigit ca 3 meter och utnyttjade ett hål i vår mur, som är till för att vatten ska rinna från vår gård ner i bäcken, för att göra precis det motsatta. Det blev blött, väldigt blött. Man kunde knappt se poolen för allt vatten.

Här kommer några bilder för att illustruera hur mycket regn det öste ner.

Lite väl mycket vatten i poolen, och lite väl brunt!

Detta är i vanliga fall en mysig liten del av vår trädgård, här är det närmare 1,5 meter snuskvatten.

Poolen före översvämningen - en underbar plats som förgyller vår vardag!

Poolen efter översvämningen - en äcklig plats fylld av 500 miljoner olika sorters bakterier,
troligen ett eller annat kadaver också...

//Patrik

Första provresultatet och konstig konst.

Nu har skolan som sagt kommit igång igen efter lovet, och med skolan kom det gråa och det blöta. Vissa säger att det beror på regnperioden, men jag är tveksam.

Idag var vi där för att ordna med VISA-förlängning (En dyr och dryg sak, som jag gärna skulle vilja slippa), gå på tre lektioner och hämta ut resultatet på det första rättade mid term provet. Det vi skulle hämta ut var ett av de två prov vi gjorde i språk. Vi förväntade oss ganska låga resultat, då vi kanske inte kände att vi presterade allra bäst när vi gjorde provet. Till vår förvåning så låg vi alla på ett snitt runt 85, varav Marre fick chansen att glänsa med hela 92. Det råder lite förvirring då det enda som stod var just en siffra, t.ex "85. Det kan också betyda att vi hade 85 poäng av t.ex. 3000. Då är det inte så bra. Så därför gissar vi och antar att det är i procent. Annars är vi körda.

Under den sista lektionen, Indonesisk Litteratur, så var jag och Fredrik väldigt trötta. Lite för trötta. Så samtidigt som vi lyssnade på berättelsen om prins Radan Badan Terututoirpopiroppi eller vad han nu hette, så slog vi våra hyperaktiva och övertrötta hjärnor ihop och skapade konst.... eller ja, konstigt var det iallafall.

Om du har en konstnärlig tolkning av detta estetiska mästerverk, lämna gärna en kommentar,
vi behöver nämligen lite hjälp att förstå vad vi har skapat.

I skrivande stund så har det regnat obeskrivligt mycket i ungefär 10 timmar i sträck. Detta har varit väldigt spännande, och väldigt blött. Ett inlägg om det kommer antingen senare ikväll, eller så tar vi det i morgon när vi hunnit överblicka förödelsen i dagsljus. För tro mig, detta var inte en liten trevlig sommarskur direkt...

//Niklas

En annorlunda helg

Hallå, nu var det visst min tur (Marre) att skriva lite i bloggen...

Vet inte exakt hur eller vart jag ska börja, det finns FÖR mycket att skriva. Har ju varit på resa genom Java med Sandra och Robert ur klassen. Vi klättrade upp för vulkaner, andades svavel, såg fina solupp- och nedgångar, klättrade mer berg, badade, åkte väldans massa buss, blev behandlade som kändisar, bodde i ett rum som hade kunnat varit taget ur en porrfilm med zebra sängkläder m.m, bodde på riktigt risiga hotell och i Jakarta (huvudstaden) bodde vi gratis i en av dom finaste lägenheterna jag nånsin sett med en grym utsikt. Well. Det är svårt att få ner 2 veckors tid på ett bra sätt känner jag.. Kommer kanske ett inlägg som är mer detaljerat!

Lika bra att spola fram till denna helgen ist. Man kan lugnt säga att jag har haft både tur och otur, otur i turen och tur i oturen. I fredags åkte vi in till Kuta för att festa. Idag, söndag kl 17:00, kom jag tillbaka till villan. Och hur mår jag? Inte så bra. Kamera, visakort, moppenyckel, pengar... Borta. Stulet. Försvunnet.

Hur såg lördagen ut då? Jag vaknade upp i ett hotellrum inne i Kuta (med skrapsår och blåmärken lite överallt) där jag fått låna en säng eftersom jag blivit bestulen på hela min väska natten innan (alltså inga pengar, ingen mobil, ingenting kvar, inga skor?). Det enda jag hittar är en lapp som nån måste ha stoppat in i min ficka där det stod: ”Hello... I have your bag. My name is Dina, Irish Pub. 1 camera, HTC phone, 600.000 cash. Come see me. XOXOX”. Jag fattar ingenting men känner att jag måste ju hitta den här människan! Dessutom, hur stor är chansen att man faktiskt får tillbaka sin väska med så mycket saker inne i Kuta? Det är verkligen 1 på flera miljarrrrrrder. Min nyfunna vän Josh och jag beger oss ut på jakt efter internet så jag kan få tag på grabbarna och säga att jag lever. Han var snäll och ställde upp som min sugar daddy och betala för internettiden, köpte skor åt mig och mat. Över intranätet berättar Putte att kl 22 ska jag gå till Sky Garden och fråga efter Mr Brad (som ringt Niklas från min mobil), och då få tillbaka min väska. Huh? Sky Garden... ett enormt stort ställe, med enormt många människor som jobbar där, och jag ska bara fråga efter Mr Brad?!

Mitt vackra knä

När klockan var 22 drog jag, Josh och några av hans kompisar till Sky Garden nyfikna på hur detta skulle gå. Jag frågade första bästa person (kände mig extremt dum) ”Do you know if Mr Brad is here..?”. Hon tittar på mig väldigt skumt och sedan säger hon ”How do you know that name?”. Jag försöker förklara att han har min väska och hon ber mig skriva mitt namn på en lapp. Sedan ringer hon nåt samtal och säger att Mr Brad kommer in vid midnatt. Så vi går upp och väntar. Inte långt senare knackar någon mig på axeln. Jag vänder mig om och där står Mr Brad med min väska (och alla saker kvar!) i sin famn. Det var dock något som kändes lite skumt med hela den här grejen... Vet inte om det var att han hade 5 livvakter med sig eller om det var för att han såg ut som den största gangstern någonsin, men det var en läskig och samtidigt lycklig känsla jag fick när jag såg min väska... Vi bytte några ord, skakade hand och sedan gick han.

Jag kan dock inte förstå. Jag kan verkligen inte förstå. Varför skulle han ens lägga ner lite av sin tid på att försöka ringa upp folk på min mobil och hitta åt mig så jag kan få tillbaka min väska? Konstigt.

Tragiskt nog är det ju fortfarande Kuta vi pratar om. Så ett par timmar senare har någon varit och stulit min börs. Som jag nämnt tidigare innehöll pengar, kort, kamera och moppenyckel. Det värsta är att jag vet när det hände också. Jävla skitungar som gjorde det. GAH. Och ovanpå allt det så har dom som stal det köpt saker för 4000kr med mitt visakort. Känns underbart.

Imorgon är det skola igen och jag känner mig minst sagt otaggad.