Den långa färden hem...

Hallå där! Niklas här! För er som inte vet så har vi nu lämnat Bali! För prick 2 veckor sedan landade vi brunare, smalare, smått berusade och med väldigt blandade känslor på Arlanda. Men vad pörskan, tänker du säkert nu, varför skriver jag i vår Baliblogg om vi inte längre är kvar på Bali? Jodu för bara för att vi lämnat den lustiga lilla ön så betyder det inte att vi har slut på bilder och berättelser om våra äventyr!

Sen hur mycket vi kommer skriva lär iochförsig visa sig, men tanken finns där iallafall!

Resan hem var inte det roligaste jag varit med om. Inte för att det hände något speciellt tråkigt, utan för att det tog 36 timmar från att taxin lämnade vårt kära balihem tills tåget rullade in på den halvt igensnöade stationen i Östersund. 36 timmar! Fy pörskan.

Under resans gång så var man ju tvungen att sysselsätta sig på bästa möjliga sätt, därför fick kameran titta fram vid några tillfällen! Här kommer lite bilder från vår 1800 mil långa resa!

Vårt första stopp var på flygplatsen i Singapore, där vi fick gå av planet, vänta i 2 timmar och sen borda samma plan igen (nödvändigt?) - här i Singapore har dom tydligen aldrig hört talas om Östersjön, enligt denna karta sitter Sverige och Finland ihop längs hela jäkla gränsen. Hemska tanke.

Ca klockan 0:00 på Singapores flygplats, och resan har just börjat. Det gjorde oss ganska matta.

Men så såg vi någonting som fick Marre att vrida på ansiktsmusklerna på ett ytterst finurligt sätt. Vad var det hon såg?

Jo, någon var mer less än oss, mycket mer less. På allt. Denna farbror följde oss från Bali, till Singapore och vidare till Qatar. Hans uppsyn blev surare och mer deprimerad för varje minut. Han såg ut som en man född utan personlighet och minsta lilla tillstymmelse till glädje.

En trött medresenär som troligen bröt nacken under denna tupplur.
Flyget mellan Singapore och Qatar var 11 timmar långt och började tidigt på natten, och av någon anledning blev vi omplacerade så vi satt inte med varandra. Fredrik hamnade brevid en väldigt pratglad tant som tydligen inte förstod att om man har på sig hörlurar och sover så är man inte mottaglig till konversation. Det gick honom en smula på nerverna, tur att det fanns öl. Marre och Patrik hamnade rätt nära varandra, och jag hamnade i en helt annan del av planet. Så under detta flyg så sov vi nästan hela tiden, tillsammans med resten av planet. Förhoppningsvis inte piloten dock.

Väl framme i Doha, Qatar, tidigt på morgonen så var vi lite piggare och gladare.
Doha International Airport är ett väldigt stort, varmt och jobbigt ställe. Men eftersom det är ett nav för flyg till och från hela världen så finns det en hel den intressanta karaktärer att observera. Allt från feta texasbor till 15-åriga oljesheikar och stickande kineser.

Denna stilige karl i 70-års åldern såg ut som att han nyss rymt från ett fängelse där han suttit i 40 år. Det kanske han hade också, det var inte vår ensak.

Att flyga med Qatar Airways har sina fördelar, bland annat fri bar. Och tro mig, under en så här lång flygresa så behöver man sprit. Under det första flyget, från Bali > Singapore > Qatar så sov vi dock mest och tog det ganska lugnt med barens sortiment, speciellt Fredrik, som absolut inte blev tillsagd att han fick vänta lite med sin 8e öl. Bilden ovan med öl och whiskey togs under den andra flygresan från Qatar > Sverige, då vi alla fick sitta brevid varandra vilket gjorde oss lite mer sociala och törstiga.

Mer öl, och några Screwdrivers. Och det var inte dåliga Screwdrivers, jag tror det var 30% apelsinjuice och 70% vodka. Eventuellt så ville dom supa ner oss så vi somnade, men ack nej, vi sov ju under första planet så vi var pigga och törstiga!

En liten stackars steward suckade en gång eller tre när han gick förbi vår rad och ständigt möttes av denna syn. Men han ska inte klaga, han fick betalt!

FRAMME! Efter en väldigt lång resa var vi äntligen hemma i Sverige igen!
Vi vandrade runt i några timmar i väntan på våra flyg och tåg som skulle ta oss hem till våra slutdestinationer. Överallt såg man en massa stockholmare i tjocka vinterjackor som tittade lite konstigt på oss där vi gick omkring i kläderna på bilden. Jag antar att vi inte ville erkänna att vi inte var på Bali längre.

För det är kanske inte så konstigt att det blir lite av en chock för både kropp och själ att byta liv från det här...

Till det här.

Men nu är vi alltså hemma i Sverige. Om och när vi återvänder till Bali är ett stort frågetecken, men jag vet iallafall att tiden där har gett oss minnen för livet, och jag är ganska säker på att iallafall jag kommer återvända. Jag väntar dock gärna tills teleportören är uppfunnen.

//Niklas