Skola och varanjakt

Nu har skolan dragit igång på riktigt. Det lite högre tempo än det vi är vana med hemma i Sverige. Går inte riktigt att slacka lika mycket och skjuta upp allt. Här får vi läxor varje dag och har redan hunnit med en gruppredovisning om Balis religioner och tidigare europeiska kontakter. Det var lite nervöst att hålla en redovisning på engelska inför 50 personer du inte känner. Våran grupp fick alla fall applåder. Vi intalar oss själva att detta berodde på våran otroliga karisma, utstrålning och vårat utmärkta uttal av de engelska orden.
Fast egentligen vet vi alla att detta var en av dom sämsta presentationerna vi har utfört sedan vi började på Dmp. Vi borde kunna det där med presentationer vid det här laget tycker man...

Vi har också kommit igång ordentligt med att lära oss Bahasa Indonesia. Jäklar vilket tempo lärarna har! Redan första språklektionen fick vi bygga meningar med korrekt grammatik. Själv är man van att först lära sig lite enkla ord, sen lätta meningar och sist det grammatiska. Men inte här inte. Här är det Crash Course 3000 i bahasa Indonesia som gäller!

När vi kommit hem, efter att ha avnjutit en oerhört nyttig lunch på KFC, så hittade vi någonting spännande i det stora utebadkaret på gården; en liten bandvaran! Den var inte särskilt stor, kanske 40 cm från nos till svanstipp, men ändå!

Fredrik, som under sin uppväxt i Laisvall troligen fångat fler djur än Steve Irwin, sken upp som ett barn på julafton, och bestämde att vi måste fånga in den lilla krabaten! Här under ser ni resultatet av jakten, läs detta med den klassiska brittiska National Geographic-rösten så blir det ännu bättre:

Så nu har vi en liten bandvaran i en stor plastbalja, och vi vet inte riktigt vad vi ska göra med den. Men en sak är säker, den behöver ett namn!!

Så skriv ett namnförslag på denna lilla ödla som en kommentar här på bloggen så kommer ödlan bli döpt efter det bästa förslaget!

Patrik & Niklas