Vespor och outfits

När vi idag som vanligt skulle parkera våra vespor på skolan, så var det fullsatt överallt. Så vi fick hitta lite olika platser att parkera på. Niklas hittar ett vackert träd och beslutar sig att parkera sin vespa i skuggan under det.

När vi sedan slutar för dagen får niklas en vacker syn. Han har lyckats parkera sin moped under ett fågelbo, vilket resulterar i att hela vespan är totalt ner bajsad av fåglarna. Niklas ansiktsuttryck säger allt. Dagens Fail.

Niklas bajskonstverk till vespa.

 Jag har också fått en ny vespa av någon anledning. Snubben vi hyr av mummlade något oförståligt på indonesiska och ersatte den med en annan. Vilket var ett stort nerbyte för min del. Så nu har jag en Rosa, lagomt manlig moped. Den accelererar ungefär lika fort som jag gör när jag springar ett 100meters lopp. Bromsarna är lite slöa och hastighetsmätaren fungerar inte alls. Men inte nog med det, den går att köra utan nyckel också...En riktig skitvespa som jag hoppas han kan byta så fort som möjligt.

Sen lämnade våran kära vän Jonas oss idag efter 3 veckors tid. Han sitter nu på planet hem till kalla Sverige. Kan inte direkt påstå att jag saknar det svenska vädret.

Jonas med sug i blicken.

Här kommer lite fler bilder på våra vackra outfits. Dessa är tagna under gårdagens workshop i skolan.

Sandra och Marre poserar i sina nya käder.

Jag fattar noll av instruktionerna,

Niklas gör sitt bästa för att linda och vika rätt.

/Patrik

Schemalagd shopping, och ett borttappat pass.

Fredrik gillar att klä ut sig, därför blev han
såhär glad över att få köpa en kjol!

Igår hade skolan bestämt att vi skulle bege oss ut på utflykt, nämligen till den lokala marknaden. Där skulle vi få den stora äran att försöka prata Bahasa Indonesia och lyckas köpa traditionella balinesiska kläder. Dessa kläder skulle vi sedan få bära idag, samt vid senare tempelbesök.

Vi samlades utanför skolan och gick likt förvirrade ankungar i ett led efter institutionens höggravida sekreterare.  Väl framme vid marknaden så tog det inte lång tid innan diverse tanter började slita i en och ropa priser och plocka fram kläder, innan man ens hunnit säga vad vi skulle ha. Efter bara några minuter så hade jag (Niklas), Patrik, Fredrik och en medföljande tysk fått vad vi skulle ha, dock så fick vi säga "i need bigger size" ungefär 57 gånger innan vi till slut fick något som passade. Balinesiska storlekar är inte direkt anpassade för nordiska vikingar!

Marknaden i Denpasar, fullt med folk, försäljare och förvirrade studenter.

Efter lite snabb prutning så kom vi undan med en hel 4-delars traditionell balinesisk kostym för 150.000 IDR, ca 126 svenska kronor. Marre var förresten spårlöst försvunnen, men så är det kanske med fruntimmer när dom ska handla kläder.

Sedan gick vi tillbaka till skolan och våra vespor för att åka hem. Då frågade Patrik vart jag hade min ryggsäck. Den var inte på ryggen där den skulle. I ryggsäcken fanns mitt pass. Jag sket på mig, kräktes och ejakulerade på samma gång, psykiskt iallafall. Jag såg framför mig hur jag på grund av mitt borttappade pass skulle fängslas som illegal immigrant och få tillbringa de kommande 8 åren i ett balinesiskt fängelse, som en liten bitch till en 160 kilos balinesisk kebabsmugglare vid namn Sonny. Så blev dock inte fallet, då klassens vänlige portugis Tiego hade hittat ryggsäcken på marknaden och förstått att det var min.

Så allt gick bra med vår lilla shoppingtur, och idag på skolan fick vi lära oss hur vi skulle gå tillväga för att ta på oss spektaklet.

Inte helt korrekt påtagna kläder, men riktigt stiliga minsann!

//Niklas

Tattos and Tequila tuesday

Tjenare Fredrik här.

Nu skall jag skriva lite om dom två senaste tisdagarna som har varit ganska intressanta.

Vi bor inte så långt ifrån en krog/resturang som heter Deus Ex Machina som är riktigt trevligt och en av dem renaste ställerna på hela Bali "so far". Sjukt städat med vänlig personal som pratar bra engelska och vet vad service är.

Men nog om detta dom senaste två tisdagarna som tidgare nämnt har dom en intressant tema som kallas Tequilla, Tacos and Tatts tuesdays. Vilket innebär att vare tisdag är det tequilla (FYFAN), tacos (Najs) och Tatts (awesome).

Nöjd och glad.

Tatts delen är det som gjort det hela intressant eftersom att dom varje tisdag har en riktigt duktig tatuerare som jobbar där och gör tattueringar gratis till dom som vill :) Jag var inte sen att nappa.

Awesome!

Tatuering påbörjad-

Tisdags tatuering nummer 1! Trollface!

Tisdags tatuering nummer 2! Bambi!

//Fredrik

Ketchup

Hej, Marre vid tangentbordet. Ska göra en snabbgenomgång över senaste dagarna.

Veckan som varit har ingen av oss mått helt hundra, och jag mår fortfarande inte bra. Firar en vecka med magont idag!
Men jag har inte förvandlats till en pensionär ändå som Putte, borde kanske gjort det dock.

Beachpartyt var verkligen mysigt. Det fanns en stor eld på stranden, gitarr och trumspelande. Massor av folk, inte bara finnar utan en HEL DEL tyskar också. När elden började brinna ut och ölen ta slut ville folk vidare till Kuta, jag ville egentligen inte åka. Men eftersom klockan då var efter 12 så var det ju min födelsedag. Och när Niklas, Fredrik och Jonas sjunger kan man ju inte banga resten av kvällen, utan jag bestämde mig för att följa med. Killarna hade hittat nån random tysk vi kunde dela taxi med för att få billigare, och vi satte fart mot Bounty; stället med bara australienare och horor hade dom fått höra. Ändå skulle vi dit.... 10 000 till den som kan lista ut vem som har klåda på pungen nu!
Killarna körde alltså på hela natten och jag drog ändå hem, inte kul att vara ute på såna ställen nyktert med magont. Men dom verkar ha haft en kul kväll. Putte hade vaknat till liv när dom kom hem och hört en hel del skumma saker.

I torsdags var det min födelsedag. Och alla utom jag och Putte sov till kl 15. Sen var dom bakis till på kvällen då vi drog till Deus och dom bjöd mig på Sushi, det var awesome däremot. Och ja, Peniskanonen är åter i mammas famn!

Igår... Hm. Jag minns seriöst inte vad vi gjorde igår. Vet bara att jag kollade på Eat Pray Love (som till stor del utspelas på Bali) och somnade innan 00.

IDAG DÄREMOT händer det grejer! Nån enorm krog ska stängas och är öppet för sista gången ikväll, så nu vankas det ölspel och fylla. Jag har inte bestämt mig för om jag ska vara pensionär ikväll eller följa med. Skulle vara nice att kunna dricka en bintang utan att magen slår mig.

Jag kramas med en bintang, nångång på Sky Garden.

Magknas och Beach Party

Tjo! Patrik här!

Som Niklas nämde i förra inlägget så har våra magar inte varit helt bra sedan Gilli-öarna. Manfred, Niklas och Jag mådde riktigt dåligt innan avfärden från ön, spriten dagen innan gjorde kanppast saken bättre. Båtresan hem var bland det värsta jag varit med om. Båtföraren körde i 40knop och båten hoppade på alla mötande vågor. Detta är ingen höjdare då man redan mår som ett tre dagar gammalt roadkill. Både Niklas och jag, framför allt jag lyckades med koststycket att spy ner både oss själv och båten. Killen bredvid mig såg högst äcklad och chockad ut. Tror ni jag blir förvånad när han 2 minuter senare plockar upp jordnötter och käkar, samtidigt som han skickar mig papper... Efter hemkomsten blev det sängen direkt för min del. Länge sedan jag var så dålig.

Ikväll var planen att vi alla skulle iväg till Double Six beach i Seminyak för beach party och schysst nattliv. Så Vid 20 tiden drog Niklas, Fredrik, Marre, Jonas och Sandra, en tysk tjej från klassen med fulla kassar med öl och sprit för en kulkväll ute. Medan jag pensionären Patrik, som Fredrik nu mera kallar mig fick stanna hemma i Villan... Men ni lär nog få höra mer om deras nattliga äventyr senare.

Party!

Så här 3 dagar efter hemkomsten från Gili kan man tycka att allt borde vara bra med magen. Men inte då. Så nu sitter jag hemma med toaletten som bästa vän och en mage som återupplever Göteborgskravallerna.Säg är inte livet för härligt inbland. Men någon måste väl vara the Blitz antar jag...

Jäkligt bra att ha - tabletter

Gili Islands!

God kväll i stugan, Niklas vid spakarna! Nu ska ni få ett långt inlägg att förgylla det annalkande höstmörkret med! Här kommer redogörelsen för vår helg på Gili Islands!

Vi lämnar Bali i 45 knop!

Vi har tillbringat helgen i paradiset, även kallat Gili Trawagan. Det är en av tre små paradisöar ca 10 mil öster om Bali. Det är små öar med varken polis eller motorfordon, invånarna åker runt på cyklar eller konstigt byggda kärror dragna av smått deprimerade hästar. Där finns ett av världens mest välbevarade korallrev, oerhört klart blått och varmt vatten, och en hotellvärd av tveksam karaktär. Han var dock knappast den enda tveksamma karaktären på denna ö, då vi efter den första timmen efter vår ankomst hade hunnit bli erbjudna både magic mushrooms, marijuana, hasch, speed och ett vitt pulver i en påse, som jag misstänker inte var bakpulver.

Lokaltrafiken på Gili Trawangan

Efter att vi anlänt, med en speedboat där västerlänningar satt packade som sardiner, så hittade vi ett hotell, med den ovan nämnda hotellvärden. För 150.000 IDR per dubbelrum och natt så skulle vi även få aircondition, wifi, pool och en stor frukostbuffé. Hälften av oss fick aircondition, vi andra fick en fläkt. Wifi skulle han fixa "senare", det blev dock inget av. "Poolen" bestod av en trädgårdskran att skölja fötterna med. Frukostbuffén bestod av torra mackor, en omelett och bananpannkakor, som man fick beställa av några förvirrade damer som inte kunde ett ord engelska. Och vi fick betala 300-350.000 IDR per rum!

Patrik tyckte inte om blommorna vid hotellet

En hotellanställd som vattnar blommorna. Hon (?) har på sig en väldigt.... speciell tröja!

Men vi var inte bittra för det, vi var ju faktiskt inte i paradiset för att sitta och uggla på ett hotellrum. Redan första dagen så begav vi oss ut i det kristallklara vattnet och snorklade i bland fiskar som man tidigare bara sett på film eller i stora akvarium, det var riktigt mäktigt, något som måste upplevas! Senare åkte vi hem till hotellet och pluggade hela kvällen.... NOT!

Vi drog ut och käkade för att sedan testa på nattlivet på denna magiska ö! Det var riktigt nice, och vi hade en väldigt rolig och händelserik kväll!

The Gili Gang

Nästa dag begav sig Fredrik och Manfred ut och tog en riktig dykarkurs ute till havs, medan vi andra återigen sysselsatte oss med budgetalternativet snorkling, det var verkligen bland det häftigaste vi upplevt någonsin. Jag, Patrik och Jonas såg en enorm havssköldpadda som jag kände att jag behövde hälsa på, den rackarn var inte riktig lika vänskaplig och försökte fly undan, men jag lyckades faktiskt skaka hand/tass/fena med den innan den simmade vidare.

Tre blötdjur på jakt efter fler blötdjur!

Senare på kvällen begav vi oss ut igen, denna gång hamnade vi på en "Irländsk" pub, vid namn Tir Na Nog. Det var ungefär lika irländskt som en halloween i Indien. Men awesome ändå, vi blev dock lite paffa när dom spelade Eric Amarillos sommarplåga Vill Du Ligga Med Mig Då.... Helt sjukt att man inte ens kan åka 1200 mil bort för att slippa skiten. Den åsikten hade även ett gäng svenskar som vi träffade där, tillslut var vi säkert 15-20 svennar som satt och snackade och förtärde alkohol som bara svenskar kan.

Skymning över Gili Trawangan

Sedan begav vi oss hem mot hotellet, kvinnorna gick och la sig, medan vi MÄN satt på hotellrummet och tog några fler öl. Då fick vi sällskap av världens skönaste/märkligaste hotellvärd/säkerhetsvakt, Pedro. Han hade under nästan 2 dygns tid försökt få oss att köpa diverse olagliga substanser. Så när vi satt där i hotellrummet så kom han vinglades, hög på svamp och marijuana, och frågade om han fick sitta med oss i 5 minuter. Av ren nyfikenhet på denna oerhört märkliga och trasiga figur så sa vi ja. Dom 5 minuterna varade i kanske 2 timmar. Under den perioden försökte han tappert men utan resultat få oss att köpa ovan nämnda substanser. Istället så bjöd vi han på vodka, gin och whiskey. Det tyckte han om, han blev glad, och full, och hög(are), och trött. Till slut gav han patrik 100.000 IDR för att gå till restaurangen tvärs över gatan, där han själv var säkerhetsansvarig, för att köpa en pizza. Efteråt så somnade han bakom hotellreceptionen. Pedro, vilken gud.

Manfred, Pedro, Fredrik och Jonas chillar på hotellet

Dagen efter var det dags för hemfärd. Och att säga att vi mådde bra vore den största lögnen sedan.... ja.... nä.... det finns nog ingen större lögn. Till vårt moraliska försvar vill jag dock säga att vi inte mådde dåligt för att vi är oansvariga ungdomar som festade för hårt, vilket vi iochförsig är, nä vi mådde dåligt pga en dåligt grillad fiskjävel som vi betalade alldeles för mycket pengar för på en förrädiskt mysig restaurang vid stranden.

Jag har en morgondate med en gul och fin soptunna!

Utslagna svennar

Sist så åkte vi en likadan speedboat hem till Bali, och ni kan ju själva lista ut hur kul vi tyckte att den båtfärden var.... MEN i det stora hela så var det en helt awesome helg, kanske den bästa någonsin! Vi längtar alla tillbaka och planerar redan att återvända under vårt 10 dagar långa lov i slutet på oktober. Då ska jag fan fånga den där sköldpaddan. Den ska bo i vår pool och heta Kjell.

Godnatt! //Niklas

WE ARE BACK!

Hallå! Hur har er helg varit där hemma i Sverige? Tråkig? Trist? Grå? Meningslös? Självmordsbenägen pga tristess? Det förstår vi, då vi inte uppdaterat bloggen sen i torsdags. Men var inte ledsna längre, för WE ARE BACK FROM THE GILI ISLANDS!

Pga att vi varit väldigt trötta och sega, bland annat på nån slags matförgiftning, så får ni vänta lite till, ända tills imorgon på det långa inlägget där vi berättar om våra upplevelser på Gili Trawangan! Förlåt om ni blev besvikna nu, kära lärljungar.

Så nu vill vi bara säga farväl till Manfred och Linnea som tyvärr i stor sorg och saknad lämnade oss idag. Och nej dom är inte döda, dom återvände bara hem till Sverige. Det har varit kul att ha er här i 2 veckor, tack för besöket! Så nu får ni där hemma i Sverige återigen handskas med detta:

Såhär ser det ut när Linnea matar Manfred med en drink.

Plam-blads-pillande

Hej gott folk, A 13 här (Marre).

Dagen har som alla andra dagar denna vecka spenderats till största del i skolan. Dock var det bara jag och Niklas som var duktiga nog att faktiskt ta oss dit i tid. Dom andra kände tydligen att det var mer passande med en sovmorgon. Vi hade först språk, med den stränga damen, som i vanlig ordning ställde oss frågor och bad oss göra meningar m.m. Man känner sig ju lite kass då man fortfarande aldrig kan få till nåt ordentligt. Sen var det 1h40min av Law. Jag satt mestadels som ett stort frågetecken, det där med lagar och vilka dom gäller är inget jag har nån koll på överhuvudtaget. Sist hade vi en workshop där vi fick göra nån slags... grej... av palmblad. Jag fuckade upp min direkt (såklart), men fick på andra försöket till nåt som åtminstone borde ha fått mig godkänd. Work shopen släpade även Fredrik och Putte sig till, tror dom kände att det var väldigt värt. Niklas har malt på om hur bra hans grej blev, tror han uppskattade pillandet mest.

Va kul man kan ha.

Palm-blads-grejerna.

Bild från igår när vi väntar på lektion.

Gruppbild efter workshopen, inte vår grupp dock.

Något som glömde att nämnas igår var detta:
Vår lärare i ekonomi har en ovana. Den kan liknas med svenskar som säger "eehm" eller "eeh" mellan meningar. Ni vet vad jag menar? Vår lärare säger "ya" (Ja på indonesiska). Enda skillnaden är att han inte säger det ibland, utan HELA TIDEN. På grund av detta hade jag otroligt svårt att koncentrera mig på vad det egentligen var han pratade om, så det slutade med att jag började räkna alla hans "ya" ist. På 48 min sa han det ca 330ggr. Det blir 6.875ggr/min. Och då saktade han ändå ner rejält i slutet. De första 15 minuterna hade han sagt det 140 ggr, alltså 9.33 ggr/min. Säger verkligen bara; Torbjörn och nämna Löwgren och Stolterman, släng dig i väggen!

Efter skolan åkte vi hem i den brännande hettan och slängde oss i poolen med var sin öl, det var fantastiskt. Har fortfarande svårt att förstå att det här kommer vara våran vardag. Resten av dagen har vi fixat inför resan till Gili Islands imorgon, det är en resa jag verkligen ser fram emot! Där kommer vi förmodligen inte ha tillgång till/ha tid att sitta vid datorerna. Men jag hoppas att ni inte glömmer bort bloggen för det.

//Marre

Manfred,Linnea och Jonas travels

Manfred talking btw:D

Men ja hade tänkt att vi skulle prata lite om våra resor på två senaste dagarna.

Igår var vi på Ubud på sacred monkey forest. Efter en biltur på typ 1,5h så anländer vi till Ubud. Väl där betalar vi 20k styck för att komma in och typ 50k för 3 klasar med bananer, ja tror inte de tog mer än 50 meter så va de nå jävla giriga appor som stulit dom. Men that's life typ.

Templet Tanah Lot

Alla apor på stället verkade tro att jag var deras konung. Var enda gång ja satte mig ner så kom de typ 2 apor upphoppande på min tygg. Jag kan nämna att apor är fan awesome^^ Sen så fortsatte Jonas curse, tro du inte på fan att han blev biten 2 ggr av samma apa. Efter våran resa till Ubud sa hade vi tänkt dra in till Kuta men vi komma alla på att sitta hemma i villan och dricka öl var ett bättre alternativ^^ Vi vi drack oss alla shitfaced..... de kanske inte va så smart med tanke på att våran buss kom kl 10:00. men nu lämnar ja ordet till min kära loverboy Jonas.

Dagens utflykt blev en tur till bergen som inleddes med ett besök på Bali Elephant Park. En 30 minuters rundtur i djungeln på en 5-tons asiatisk elefant var minst sagt häftigt!

Våra nya vänner!

Sen fortsätte turen till en av Balis mest spektakulära utsikter, risterasserna vid Jatiluwih. Smaragdgröna risfält så långt ögat kan nå.

Några av alla risfält vi såg.

//Manfred och Jonas

Deus Ex Machina!

Vi har just kommit hem från Deus. Våra så kallade "några" öl blev en räkning på dryga 1,4mille. men så kan he gå om int haspen e på^^ Men vi fick allafall 24 öl, 9 drinkar och 3 maträtter. Vi hade alla fall en riktigt bra kväll!

Awesome Night Out!

//Manfred

Adjö, käre Kristola.

Hallå hallå där! Niklas här, bra va?



Idag har vi haft våran längsta och troligen jobbigaste skoldag hittills. Första lektionen började 8.20, och den sista slutade kl 16.00. Först hade vi ekonomi, sen juridik, och sist litteratur vilket bestod av att läraren sjöng sånger och vi läste dikter på indonesiska. Sen skulle vi ha ekonomi igen (!) men den lektionen blev inställd och framflyttad till fredag, något som inte direkt skapade lycka och eufori bland klassen, då alla hade sett fram emot första långa helgen med en ledig fredag, många hade t.ex. redan gjort planer. Med "några" menar jag vi. Vi ska nämligen till Gili Islands på fredag. Ni kan ju få gissa själva om vi ställer in trippen till öarna på bilden för att gå på en ekonomiföreläsning.

Många av er är säkert nyfikna på hur det går för vår lilla varanvän! Namntävlingen gav inte så många förslag, vi fick in ETT namnförslag av vår smått retarderade klasskamrat Linus Adolfsson. Ödlan heter alltså numera Kristola. Ni i DMP förstår. Vi hade den i en tom plastbehållare till vattenautomaten (Ni vet en sån som finns på alla kontor i amerikanska filmer). Vi tog hand om den på bästa möjliga sätt, vi gav den vatten, löv, stenar, apelsin, bacon, ett ägg och en död trollslända. Men den lille krabaten ville inte äta. Inte ens när vi la både bacon och trollsländan på huvudet så ville den äta, den bara låg där och blinkade och lekte orm, sådär med tungan som ormar gör ni vet. En bacon-trollslände-orm vid namn Kristola.

Fredrik var överlycklig över sin nya kompis

Men när han insåg att ödlan inte var lycklig så blev Fredrik ledsen i ögat.

Och Marre var inte så förtjust över att ha ett rovdjur i köket.

Så på grund av dessa anledningar, en olycklig ödla och en mindre glad Marre gjorde att vi igår beslutade att släppa den fri. Jag önskar att jag kunde skriva att frisläppandet blev en fin ceremoni, med tända ljus/facklor, tårdrypande avsked, och en lycklig ödla som i slow motion springer ut i friheten till tonerna av Whitney Houstons I Will Always Love You.

Så blev dock inte fallet. Det blev dock ett annat slags fall då ödlan slet sig ur Fredriks hand, landade på ett bord, sprang rakt ut i luften och föll en dryg meter och landade på nacken. Något groggy sprang den sedan över golvet, hoppade ytterligare en halvmeter och sprang under våra moppar och hoppade slutligen ut på vår gård igen. Där lever den nog tryggt i en buske nu, förhoppningsvis utan allt för stora fysiska och psykiska men.

Nu ska vi åka till en lokal surfarpub, Deus ex Machina, och chilla och ta en öl eller två! Hare gött och stay tuned!

Skola och varanjakt

Nu har skolan dragit igång på riktigt. Det lite högre tempo än det vi är vana med hemma i Sverige. Går inte riktigt att slacka lika mycket och skjuta upp allt. Här får vi läxor varje dag och har redan hunnit med en gruppredovisning om Balis religioner och tidigare europeiska kontakter. Det var lite nervöst att hålla en redovisning på engelska inför 50 personer du inte känner. Våran grupp fick alla fall applåder. Vi intalar oss själva att detta berodde på våran otroliga karisma, utstrålning och vårat utmärkta uttal av de engelska orden.
Fast egentligen vet vi alla att detta var en av dom sämsta presentationerna vi har utfört sedan vi började på Dmp. Vi borde kunna det där med presentationer vid det här laget tycker man...

Vi har också kommit igång ordentligt med att lära oss Bahasa Indonesia. Jäklar vilket tempo lärarna har! Redan första språklektionen fick vi bygga meningar med korrekt grammatik. Själv är man van att först lära sig lite enkla ord, sen lätta meningar och sist det grammatiska. Men inte här inte. Här är det Crash Course 3000 i bahasa Indonesia som gäller!

När vi kommit hem, efter att ha avnjutit en oerhört nyttig lunch på KFC, så hittade vi någonting spännande i det stora utebadkaret på gården; en liten bandvaran! Den var inte särskilt stor, kanske 40 cm från nos till svanstipp, men ändå!

Fredrik, som under sin uppväxt i Laisvall troligen fångat fler djur än Steve Irwin, sken upp som ett barn på julafton, och bestämde att vi måste fånga in den lilla krabaten! Här under ser ni resultatet av jakten, läs detta med den klassiska brittiska National Geographic-rösten så blir det ännu bättre:

Så nu har vi en liten bandvaran i en stor plastbalja, och vi vet inte riktigt vad vi ska göra med den. Men en sak är säker, den behöver ett namn!!

Så skriv ett namnförslag på denna lilla ödla som en kommentar här på bloggen så kommer ödlan bli döpt efter det bästa förslaget!

Patrik & Niklas

Helgens äventyr

Följer upp helgens bravader med ett litet gästblogginlägg från Jonas!

Mitt besök här inleddes mer eller mindre direkt med att få knät och högra foten uppriven efter en mindre tursam mopedfärd längs Balis bakgator. Inom tre sekunder efter den episka vurpan kom två familjer framrusandes, och några sekunder senare blev jag skjutsad till närmsta akutmottagning av en vänlig balines.

Fick foten fixad av en grupp sjuksköterskor som fnissade glatt medan jag höll käft, log och tänkte på de vackraste av tankar. Sen bjöd de mig på ett halvt apotek och en påminnelse att inte bada på en vecka.

:/

Kvällen fortsatte med en rejäl villafest (går att läsa lite mer om den här). Den satte med största sannolikhet sina spår hos många dagen efter.

Lördagen höll på att bjuda på ännu en krasch. Monstermoppen fick spel och drog på maximal gas av sig själv direkt vid start och det tog ett par körfält och nästan ett träd innan det gick att få stopp på den jäveln.

Efter att min Bali Curse of Doom slagit till igen genom att få ens kamera borttappad/stulen, så bjöd lördagskvällen på ett färgsprakande Ice Breaking Pool Party nere i Kuta. En häftig kickoff-fest för Asia Exchange-studenterna där det bland annat serverades oändligt med gratis drinkar under en timme!

Lite strandhäng och en promenad senare hamnade vi på Sky Garden Lounge - ett multivåningspalats of awesome som visade upp ett skimrande Kuta från terrassbaren på toppen.

Heineken någon? (when you see it you'll shit bricks)

Gårdagen blev en återhämtningsdag med lite god mat och filmkväll, och idag så blir det plugg för hela slanten.

Så bortsett från förbannelsen (som jag hoppas har brutits nu) så har jag bara gott att säga om Bali. Ön är bland med det häftigaste jag någonsin har sett i landsväg och havsväg, och de magiska solnedgångarna har redan etsat sig fast i minnet.

//Jonas

"Fyfan Fulls vi ör. Här." Dagen efter...

Godmorgon.... Eller, morgon iaf. Helvete vilken fest det blev igår.

Jag (Marre) orkar inte skriva allt för mycket, men kan säga några små fakta om kvällen.

Vi hade pre-ice-breaking-pool-party i vår villa.
Det kom tre trevliga finnar ganska tidigt.
Dom resterande 30 personerna kom senare.
Vi gjorde av med sex plattor öl (drack själva och sålde några).
Folk badade, folk dansade, folk drack, folk snacka skit, folk däckade .
03:30 hade alla utom en tysk (som sov på soffan) dragit.
Det var episkt.

11:00 idag vaknade vi.
Villan var kliniskt ren tack vare städerskan, och ni kan ju tänka er hur det måste ha sett ut.
Pant för 650 000 IDR var borta.
Vi trodde att Fredriks iPhone, Jonas dator och lite pengar var stulna. Men icke. Allt återfunnet.
Niklas vaknade med sin iPhone i ena handen, sin Bali-mobil i andra, myggnätet som täcke och svarta fötter. Han hade även börjat besvara ett sms på sin Bali-mobil. Det lät såhär: "Hey! What? You were not tonight to come +"
Nu ska vi äta frukost på Marinas och tagga inför det riktiga Ice breaking pool partyt ikväll!

Slitna killar efter gårdagen.

//Marre

Skola, flytetyg och dricka

Idag klarade vi av fjärde dagen i skolan. Första lektionen var språk. Den hade vi med en ganska skön professor, så det gick rätt fort. Vi fick lära oss lite nya ord och hur man smartast fick ett bra pris på varor genom att pruta med hjälp av indonesiska. Efter språklektionen bar det iväg till en annan sal för indonesisk kultur och historia. Här hade vi en sömnig och tråkig professor som visade lite slides och pratade otydligt. akustiken i klass rummet var helt åt h-vete. Så vi beslutade oss för att rita i papprena istället, det kändes mer produktivt just då...Vi testade också på skolans matsal för första gången. Halvsunkigt, men billigt. Lunchen landade på cirka 10kr med dricka.

Dagens skollunch. Nasi Campur. Typ ris med det som finns för dagen.

När lektionerna var slut tog vi vesporna till några närliggande varuhus för att köpa, "flytetyg" som Niklas så vackert kallar det. Det är typ badringar, badbollar och annat krimskrams som flyter i poolen. Tog en en väldig tid innan vi hittade det vi sökte. Tillslut gick vi ut med två badbollar, fyra badringar och en lagom stor plast delfin.

Ett kvällsdopp.  En nöjd Niklas njuter av sina nya "flytetyg"

Efter ett snabb test av våra nya leksaker begav vi oss till Echo Beach för att hämta upp Jonas som precis anlänt från Sverige till Bali. Så nu är vi sju lyckliga själar som lever livet i villan. Sämre kunde man ha det.

Ni föräldrar och skötsamma personer kan skippa det sista stycken för eran egen skull.

Då ölen är så förbannat dyr på denna ö, pga någon sjuk alkoholskatt på typ 150%. Så måste man hitta vägar runt detta. För vi kan ju inte stå och betala 25kr per öl, det är ju rena rånet! Därför lyckades vi få tag på en kontakt som kunde leverera öl för ca 9kr st vid större beställningar. Så vi drog iväg en fin liten beställning via sms. Knappt två timmar senare gled en pickup upp utanför våran grind. Alla nöjda och glada, försäljare och köpare.

//Patrik

Seeds of Hope

Hej alla glada, MarreMaruschka här.

Idag hade vi som sagt den första "riktiga" skoldagen. Det började med språk. Vänta ska ni få höra; Saya mahasiswa.
Det betyder; Jag är en universitetsstudent. Den ni!

Det var skrämmande att sitta i en liten (och där kan vi snacka liten) skolbänk igen, men det gick förvånandsvärt bra. Det läskigaste var att läraren ville att vi skulle säga meningar, helt själva. Hon pekade på en person och så sa hon en mening på engelska som man då skulle säga på indonesiska. T ex "I am a student", och då kan ni ju gissa vad man skulle säga på indonesiska.. Den var dock en av dom lättare. Men var ändå inte direkt svårt. Sist skulle vi göra vår egen mening. Aja, tror det kommer bli awesome att lära sig indonesiska!

Efteråt skulle vi ha en till lektion, International Tourism Management, dock blev den inställd av okända anledning och uppskjuten tills på fredag. Så grabbarna drog hem till våra husgäster och jag stannade kvar med 3 timmar dötid, för jag skulle åka med till ett "barnhem" Seed of Hope som Asia Exchange samarbetar med och kika. Den enda personen i klassen jag egentligen pratat med hade dock lektion så jag gick omkring först och funderade vad fan jag skulle göra. Men sen såg jag några jag kände igen från min lektion och frågade om dom också skulle med på resan. Det skulle dom. Så jag hängde med dom. Var ett skönt gäng Finnar! Vi gick på upptäcktsfärd i Denpasar och letade efter ett ställe att käka. Det var sjuuukt varmt och inga bra matställen i sikte. Så tillslut gick vi tillbaka och hittade ett ställe i närheten av Universitetet. När dom andra slutat sig lektion mötte jag upp Sandra, snacka med några andra Finnar också, som visserligen kan svenska.. Dom skrämde upp mig ganska rejält, så när Niklas kommer hem ska jag skrämma upp honom också. Rabies visar inga symptom på lång tid. Kan ta mellan 2 veckor till 2 månader. Och när det väl spridit sig, då är det kört. Jag har hela tiden tänkt att bettet bara var litet och det var ju bara en minimal droppe blod som man nästan behövde förstorningsglas för att se, men vem vet. Dags för Niklas att kolla upp ap-bettet!

Hur som helst. Bussen mot Seeds of Hope anlände och vi hoppade ombord. Jag var liiiite skeptisk mot det hela. Alltså inte själva grejen, den tyckte jag verkade helt underbar. Dom hjälper barn från alla möjliga bakgrunder att få ett hem, mat, utbildning osv. Så det var därför jag ville med. Det jag var skeptisk mot var mig själv. Ni som känner mig vet att jag och barn inte alltid går hand i hand. Jag har ingen erfarenhet av att prata med barn, vet seriöst inte hur man gör. Men idag har jag blivit omvänd! Efter bara en liten stund på rundturen var det en söt liten flicka, Jessi, som pratade massor och hon och hennes kompisar ville visa saker (hon kunde lite engelska). Jag visade på en karta var ifrån jag är och det tyckte hon var häftigt. Alla ungarna var supersöta. Jag insåg verkligen att dom bara var små vuxna som hade extremt nära till skratt. För tro mig, skrattade gjorde dom verkligen hela tiden! Blev väldigt imponerad av deras uppträdande också direkt när vi kom dit. Dom spelar på instrument som jag inte fattar att man kan få ljud ur ens, och så sjöng dom väldigt fint.

Inte den skarpaste bilden, men den visar ändå hur glada dom var hela tiden!

Gullungar

Ett av barnen som målat denna på väggen.

Väl tillbaka på skolan tog jag och Sandra motorcyklarna hemåt, med ett stopp på en supermarket där vi tryckte i oss en crepes och den första goda juicen sen jag anlände. Har pratat med en del av klassen idag, och alla verkar hur schyssta som helst. Har svårt att se att den här terminen skulle bli annat än grym. Nu sitter jag hemma i villan och väntar på att alla ska komma hem. Dom har varit/är i Kuta. Tycker lite synd om dom dock, för hur kul dom än haft idag, så kan jag lätt garantera att min dag har varit bättre.

//Marre