Galen trafik

Idag tog vi oss en tur igenom Balis huvudstad, Denpasar igen. Detta för att vi på måndag ska kunna vägen till och från universitetet utantill. Så här ser den dagligea trafiken ut, till och från skolan. Ständigt ett äventyr. Blir inte direkt lättare av att det är vänster trafik...

En kväll på Echo Beach

Tillbaka efter en kväll på Echo Beach. Höga vågor och trevligt sällskap. Dock vara servicen under all kritik. Servetrisen som tog våra beställningar kunde knappt förstå engelska. Marre fick sin mat långt innan vi andra, bortglömda beställningar och avslutningsvis fick vi bordet bredvis nota, som var betydligt högre än våran. En jäkla röra. Maten var okej, men inte mycket mer. Särskillt inte om man ser till priset. Kommer dock inte ihåg vad stället hette. Vi äter betydligt billigare och bättre på det lokala haket runt knuten.

Sen middag vid stranden.

Massa lösa hundar runt restaurangen. Denna hund fick agera fotball för kvällen och verkade väldigt nöjd över sällskapet.

En flottig Fredde tar igen sig efter en hård dag på Bali.

En tur till Seminyak

Idag har vi än en gång använt våra kära fordon, vesporna. Dagens mål var att ta oss ner till en stadsdel vid namn Seminyak. Mycket trafik som vanligt, men vi tog oss fram. Ett mindre missöde skedde dock på vägen. Våra villakamrater lyckades få punktering på sin vespa. Och igenom att det tydligen är någon slags muslimsk högtid just idag, så hade inga verkstäder öppna- För tydligen ägs typ alla verkstäder av muslimer.

Vi hittade alla fall till Seminyak efter ca 20 minuters körning och en mindre rast. Väl där hittade vi mest dyra butiker (vad sägs om ett par flip-flops för 700kr?) och mängder av turistiga resturanger. Slutade med att vi gick längs strandpromenaden och hamnade på en liten resturang vid stranden. 

Niklas försöker fynda en hatt på stranden.

När det väl blev dags för oss att åka hem hade det redan hunnit blivit mörkt. Så körningen hem blev rätt intressant. Allting ser väldigt annorlunda ut när det är mörkt ute, samt att det är sjukt störande att ständigt bli bländad av all mötande trafik. Vi hittade alla fall hem. Nu ska vi ner till Echo Beach och äta med våra villakamrater, kinesiskan och brasilianskan.

Nattkörning. Ni får ursäkta den världelösa bilden.

//Patrik

Hård natt, för vissa.

Hej allihopa, Marre här.
Tills för 2 minuter sen var jag den enda i huset som verkade leva, men nu har en halvsliten Niklas joinat mig också. verkar blivit en hård natt för vissa av oss igår, trots att vi bara satt i villan och skulle chilldricka lite (trodde jag iaf). Men igår kom spriten/starka groggar fram och gjorde att det blev lite fylla trots allt! Var ändå en trevlig kväll, jag satt mest vid datorn och nördade, kände helt nödvändigt. Putte nördade lite han med. Niklas och Fredrik däremot var sociala med vår kinesgranne. Kanske jag också borde varit, men var så skönt att bara smutta på en Bintang och inte röra sig från soffan.

Idag har jag hunnit med lite saker medan dom andra sov. Vi har, sen vi kom hit i princip, sagt att vi måste lämna in tvätt och få det gjort. Så idag tänkte jag att det verkligen var dags, och med tanke på hur många ställen man ser med "Laundry" överallt trodde jag inte det skulle bli så jävla svårt. Men första stället jag åkte till var nere i nån gränd, och dom som hade tvätten verkade inte vara hemma. Försökte fråga grannen när dom kommer tillbaka, men hon kunde bara säga på väldigt dålig engelska "I not english". Nästa ställe var stängt pga dom hade nån böngrej tills imorgon. Men tredje gången gillt så hittade jag ett öppet. 15kr ungefär skulle det bli, och jag hade inte ens mycket tvätt.
Sen handlade jag bröd och ägg och for hem och tillagade dom. Plus en kopp te.

Se så söt man kan vara med blommor bakom örat.

Bondbränna och haj/manetfobi.

Idag har vi varit produktiva!
Vi har för första gången tagit oss in till Balis huvudstad, Denpasar; en stad lite större än Göteborg men med en jäkligt galen trafik. Vi hade tur och hade en guide som körde före oss och visade oss vägen till Udayana University, skolan som vi börjar på om en vecka. Vi var alla lite smått nervösa innan (inte minst jag), då vi vet hur dom kör på smågatorna här i förorten vi bor i nu, Canggu. Men det gick faktiskt riktigt bra, ingen körde vilse, ingen krockade med en taxi/lastbil/ko, ingen körde ner i ett risfält eller blev tagen av polisen.

Däremot så lyckades vi alla med att producera årtiondets vackraste bondbränna, att sitta helt statiskt och köra med armarna rakt ut när stolen bränner på rakt uppifrån är kanske inte den bästa idén, men å andra sidan så har ingen någonsin anklagat någon av oss att vara särskilt smarta.

Efter dagens solbränna förstod Patrik äntligen
 att solkräm faktiskt kanske är bra att ha.

Så efteråt bestämde vi oss för att svalka oss i havet, som iofs inte är så jättekallt, men det var väldigt skönt ändå. Dock så vågade vi oss inte längre ut än ett tiotal meter där det var ca en meter djupt, Patrik och Fredde var rädda för hajar och jag var rädd för kubmaneter, äckliga små jävla slembobbor som är så jävla onödiga så dom borde raderas från jordens yta. Snusk.

Sen på kvällen for vi ut och åt en trevlig middag tillsammans med våra villakamrater från brasilien och kina, dom åt Nasi Goreng, indonesiens nationalrätt. Jag, Marre, Fredrik och Patrik hade lite hemlängtan så vi åt hamburgare med strips. Vilka bra turister vi är.

Fredrik är brun men inte glad över att Patrik slängt
en halvliter med sand i ansiktet på honom.

Tre blöta gossar aktar sig för hajar och maneter.

Tack och hej, öl är en lustig grej. //Niklas

Time to pay the rent!

Att betala hyra i Bali är lite annorlunda än hemma i svedala. Här betalas allt kontat. Detta betyder av vi fick åka till bankomaten och i princip maxa våran uttags gräns. Dom på äffären vid automaten kollade lite konstigt på oss. Kanske inte helt konstig då vi plockade ut 8.000.000IDR (6800kr). Normalt sätt brukar dem ha problem med att växla 100.000IDR (85kr) i affärerna.

Dax att betala hyran!

//Patrik

Ny dag och nya möljligheter

Ny dag, nya möjligheter. Idag ska vi för första gången ta oss en tur till Denpasar och universitetet. Våran landlady har fixat en privat guide som ska visa oss hur man kör dit och hem. Kommer bli spännande att bege sig in i en stad stor som Göteborg, fast med helt galen trafik....

Dagens frukost. första frukosten som inte beställs på restaurang.

//Patrik

En helig dag, med ris och spindlar.

Här sitter jag i soffan och lyssnar på syrsorna och är lite för mätt för mitt eget bästa, har nyss tryckt i mig en pizza som vi beställde hem från Pizza Boy. Jag känner mig som en ballong som har lite för mycket luft och snart kan sprängas. Det vore en otrevlig syn för mina kära resekamrater.

Fredde är djupt koncentrerad på att äta sin
Mie Goreng Ayam (Stekta nudlar med kyckling)

Idag har vi varit på en liten tempelutflykt. Men innan dess så åt vi lunch på vårt nya favoritställe, Marinas, där en rejäl och riktigt god måltid inklusive dricka kostar ca 12 kronor, det är inte helt fel. Medan vi satt och åt så hade vi dessutom sällskap som knappast finns på andra dyrare resturanger, en loppbiten, gammal och smutsig golden retriever låg och flåsade som en gammal finsk gruvarbetare med astma. Men det var inte det bästa, nej för i ett träd 2 meter bort fanns det ett stort spindelnät. Och i spindelnätet fanns en stor spindel, väldigt stor. Den såg ut som att den skulle kunna sätta i sig en mindre delfin till middag. Huga. Men maten var god, och idag glömde dom inte bort min beställning som igår, och det är ju ett plus.

Vårt trevliga lunchsällskap

Sen åkte vi tillsammans med våra två villakamrater till ett stort och känt tempel ute på klippor i havet, Talah Lot. Vi hade sett mycket bilder och hört mycket om hur mäktigt och häftigt detta tempel var. När vi kom dit så möttes vi av en turistfälla värre än en charterresa till Mallorca på 90-talet. Överallt den sista biten till templet överfölls vi av pengagiriga "Hawkers", gatuförsäljare som försökte pracka på oss allt från grillade majskolvar till snäckor stora som hus.

Templet Tanah Lot

När vi väl kom fram till templet så var det med lite blandade känslor. Visst det var ganska häftigt att se, och under rätt omständigheter kan det säkert vara en riktigt intressant upplevelse. Men det var bara fullt av kineser med systemkameror och "munkar" med guldklockor och pengabälten. Skiten låg inte ens ute på klippor i havet som man hade förväntat sig, nej för det var ebb så templet låg på en fiskluktande blottad havsbotten med konsistens av gammal tvättsvamp. Där fanns en helig källa som man kunde få peta i och sen få lite ris fasttryckt i pannan tillsammans med en gul blomma vid örat, man såg ut som en gayhippie som försökt ätit ris med kraftiga tics i handen. Detta heliga källbesök kostade dessutom pengar, och till råga på allt så fick man inte gå in i templet, utan bara titta på från utsidan.

The Gang

Nä nu så är jag trött, vi ska ta en liten åktur till nån lokal pub och kolla läget där, troligen kommer jag få en fladdermus i käften på vägen då jag inte har nåt visir på hjälmen, men det blir säkert en festlig upplevelse.

Adjö så länge!
//Niklas

Do you have any delete?

Kvällen slutade med att vi inhandlade lite Bintang (den inhemska ölen) och  beslutade oss för att sitta i villan och dricka och chilla. tydligen hade det flyttat in två nya personer i våran villa idag, utan att vi fått någon information om det. Så just nu bor vi 7 stycken i våran villa. Nu är vi 4 stycken svenskar, en ryss, en kinesiska och en brasilianska. En härlig blandning av kulturer. Kan aldrig skada att använda lite engelska.

Just Chilling!

Kineskan hade lite problem med internet, som en hjälte från fjärran land dyker Fredrik upp och ska fixa hennes internet strul. Det stora problemet var bara att allt var på kinesiska på hennes dator. Det blev en intressant konversation. Men det löste sig till slut. Och Fredrik fick frasen "Thank you nerd" som tack. Alla var glada. Fredrik var särskillt nöjd med att han äntligen fick pricka av: Att hjälpa en asiat med internet, på sin att göra innan han dör-lista.

Fredde försöker lösa internetproblem på kinesiska. mycket intressant.

Cyklar med Motor.

Folk på Bali verkar inte vara så noga med att skriva kontrakt före man får tillträde till olika saker. T.ex så bor vi en Villa som vi än varken skrivit på kontrakt eller betalat för. Samma sak gäller våra vespor, vi har betalat men inte skrivit på alla papper. Dom skulle han ta med senare... Morgan våran Landlady brukar säga "Its Bali!". Så man får ta det lite som det kommer.

Våra egna vespor. 

Igår kväll fick vi våra vespor, fyra stycken 125cc.dom kostar 600.000IDR (ca 516kr) styck i månaden. Vilket Jag tycker är rätt bra pris. I Sverige klassas det som lätt mc, här behöver jag inte ens visa legitimation för att få hyra en,. Killen vi hyrde av var bara glad för att få betalt för 4st vespor i 4 månander. Blir man stoppad av polisen här det bara lägga 50.000IDR tillsammans med registreringsbeviset så låter dom det gå. Om det inte skulle funka, så fick vi ett telefonnummer till någon snubbe som brukade kunna lösa problemen med lokala polisen. Han var tydligen ofta i domstol för att frikänna turister från böter.

Marre blev väldigt glad för den rosa vespan.

Idag har vi mest varit ute och testat våra kära fordon. Trafiksituationen är helt galen, störst går först. Man får verkligen se till att man har ögon och hjärna med sig. För folk kör om i mötande trafik och kan plötsligt få för sig att backa rakt ut i gatan utan att kolla sig för. Vi överlevde alla fall våran lilla utflykt. Fredrik är säker på att  indonesier inte kan köra...

Niklas är lite tveksam till trafiksituationen...

//Patrik

Godmorgon Canggu!

Nu har vi vaknat och stigit upp efter en skön natts sömn i vårat nya hem. Våran städerska hade i princip hunnit bädda sängarna innan vi klivit upp.

Just nu sitter vi och väntar på våran moped uthyrare. Han sa att han skulle komma förbi villan kl 10.00. Men här på Bali verkar tid inte riktigt spela sådan stor roll, det är lite Mañana, mañana på hela ön. 1.30h senare sitter vi fortfarande och väntar på honom...

Det hände en otrolig sak här på Bali igår. Som ni vet var det fredag och ingen av oss fyra drack en droppe öl eller sprit... Vi alla fyra tog det bara lugnt och chillade i poolen och i våra rum. Var länge sedan jag lade mig i sängen före 00.00 på en fredag. Det var faktiskt rätt skönt.

//Patrik

Inflyttning i Villan

Nu har vi äntligen anlänt till kära Villa som vi hyrt. Villa Surya Abdi heter den och ligger i Canggu, i närhten av Echo Beach. Vi har en skön utsikt över våran pool och ett stort risfällt. Klart bättre en utsikten från lägenheten på Ålidhem, hemma i kalla Umeå.

Att hitta till villan idag tog en jäkla tid. Efter två timmars taxifärd och 280.000IDR (240kr) senare var vi äntligen framme. Taxi bolagen här på bali har varken karta eller gps och deras lokalsinne verkar var rätt begränsat till det centrala delarna av Kuta. Det blir inte heller lättare av att dom knappt kan engelska och vi enbart kan uttala maträtter på deras språk. Blir lätt lite rörigt pga dessa språkbarriärer. Men det vara alla fall ett äventyr.

Just nu delar vi Villan med en ryss som gillar att surfa, massa ödlor, samt en hel jäkla hög med fladdermöss! Dessa fladdermöss flyger in och ut för att fånga insekter som dras till ljus. Och självklart har vi varenda lampa tänd i köket...

The Lizard King - Lägg märke till flugans storlek till  vänster om ödlan...

Alla har fått tillgång till Internet på datorn utom jag. Jag har tydligen en för dålig dator...
Alla har fått tillgång till Internet på mobilen utom jag. Jag har tydligen för gammal mobil...
Jag är inte alls bitter!

Se så glad man kan vara över internet...

Fredde var alla fall vänlig att låna ut datorn en sväng så jag fick lite kontakt med omvärlden en sväng.

//Patrik

Snuggling with snakes

Efter en lång natt vaknade jag (Fredrik) i god tid innan utcheckning, nu var det ca 4 timmar kvar tills det att vi skulle få tillgång av våran framtida villa. Men vad skulle vi göra?

Marre ville ut och shoppa och eftersom vi andra inte hade några bra idéer blev det detta. Vi gick ner längst en gatan vi tidigare endaste hade sett från ett par taxiresor för att se ifall vi hittade något vettigt vilket vi inte direkt gjorde på en bra bit. Men efter ca 1 timmes gång hittade vi ett ställe där man skulle få "snuggle a snake" så jag tänkte dit måste man ju fan. Efter många protester så blev alltså så fallet. Väl där inne så hängde det ormar lösa i taken till en del i gruppens förtret. Dom hade även en leguan som gick fritt inne på området den var väldigt trevlig och gillade salladen som vi fick att mata den med.

En glad leguan!

Sallad är vägen till en leguans hjärta märkte Fredrik

Efter att vi socialiserat med den 1,5 meter långa leguanen så gick vi tillbaka till entrén. Väl där möts vi av en 2 meter lång pytonorm vilket framkallade roliga små läten och hyperventilering från Marres håll. Men efter en stunds övertalning av den australienske skötaren så stod hon där med ormen runt halsen. Hon fick tillochmed en puss av den, då blev hon gladare.

Snuggle snuggle

Dödsångest på hög nivå

Efter detta gick vi och shoppade lite mer, okej Marre shoppade och vi killar följde bara med som en svans och hade fullt upp med att tacka nej till erbjudanden om billiga solglasögon, billabongtröjor och magic mushrooms. Och nu sitter vi på hotellet och väntar på att klockan ska bli 3 så vi kan ta en taxi till vårt nya hem de kommande 4 månaderna.

En stolt och glad Marre med mr Snuggle Snake

NU åker vi till villan! =D

//Fredrik & Niklas

After-fesk-fest

God morgon på er i sverige, gissar att de flesta av er precis har vaknat till liv och tänker att ni ska gå in på den mest grymma bloggen för att se vad som hänt på andra sidan jorden. Här kommer det: Efter fiskmarknaden tidigare dag har vi mest bara chillat på hotellet. Jag (Marre) låg vid poolen och läste ett tag, sedan tog jag ett dopp och fick sällskap av grabbarna. Svårt att beskriva hur sjukt härligt det är att bara vara. När vi badat tog vi två Bintang. Fredrik kände att han ville "jävlas" med hotellet och köpa dom 8 sista kalla ölen som fanns kvar, som sagt tömde vi (eller dom andra) i princip kylen på öl igår. Alla stora var helt slut. Men idag kom dom med påfyllning så nu är det lugnt igen. Efter ölen gick vi på vår favoritrestaurang här i närheten, som vi inte har en aning om vad den heter, och käkade lika gott som vanligt.

Grabbarna har sökt sig till den enda platsen i poolen med sol.

Niklas blev lite väl inspirerad av fiskmarknaden, och trodde han var en fisk.

Nu sitter vi som alla andra kvällar med varsin öl i receptionen, enda skillnaden är att det här är vår sista kväll. Gillar det här hotellet, men samtidigt ska det bli skönt att kunna packa upp alla sina saker och kläder; få lite struktur på vardagen helt enkelt. Imorgon är det nog dessutom dags att för första gången sätta sig på en moppe och hoppas att man kommer levande ur det.

//Marre

FESK, fy fan...

Efter en plågsam och svidande natt (för mig Niklas iallafall) här på hotellet vaknade vi pigga och raska i ottan. Det var dags för att se lite mer av den balinesiska kulturen och inte mer av jobbiga försäljare och blekfeta européer.

Då Patrik och Fredrik ända sedan vi landade här har tjatat om en fiskmarknad en bit utanför stan så var det dags att ge med sig och bege sig dit. Efter en ca 30 minuters taxifärd kom vi fram till Jimbaran och dess halvkända fiskmarknad. Det luktade fisk och såg från en början inte mycket ut för världen.

Sen tog vi oss in på själva marknaden genom att krypa igenom några trasiga och fiskluktande pressenningar. Där var det tjockt med folk, fisk och fä. Takhöjden var ca 20 cm och optimerad för indonesiska rumpnissar vilket resulterade i ett antal bulor på min solbrända och redan ömma skalp.

Här filéas det fisk, en jäkla massa fisk

Trots den otrevliga miljön så var det en intressant upplevelse utöver något man upplevt i Sverige, och en jäkla massa fisk. Där fanns allt från barracudor, tonfiskar, bläckfiskar, levande krabbor, räkor stora som hundvalpar, konstiga fiskar med näsor och botoxläppar, andra fiskar med inbyggda lampor, vissa i färger som jag inte visste fanns. Och en och annan ful liten haj.

En sur barracuda och några andra konstiga fiskar, några med grön stjärt tamigfan.

Några eyeballande tonfiskar

Den röda fisken känner sig utanför. emofish.

Efter denna fiskluktande men spännande upplevelse så tyckte vi det var dags att äta lite frukost. Men inga knäckebrödmackor med strumpluktande ost eller torra cornflakes med 49 stycken E-ämnen här inte. Vi tog en 3-rätters måltid med bland annat grillad nyfångad red snapper och kungsfisk, en skvätt bläckfisk och en massa annat smått och gott.

En av de bästa frukostarna jag ätit i mitt liv.

Turista turista!

Nu laddar vi inför morgondagens inflytt till vår vackra villa!

//Niklas

Grillad, Nyvaken och Bitter

Efter en dag på stranden var vi lite less på solen och livet och bestämde oss för att chilla på hotellet.

Två timmar senare så hade vi spelat Chicago ( Marre vann, troligen genom fusk eller att använda sig av sin kvinnliga intuition...FUSK). Under tiden hann vi tömma hotellbaren på halva soritmentet av Bintang, den lokala törstsläckaren nr.1. Efter detta så kan vi med hjälp av nedstående bild konstatera att jag fortfarande verkar vara ganska less på livet, men så var inte fallet utan jag svalde faktiskt bara fel. ^^

Något som Patrik hade glömt att nämna i dem tidigare inläggen var hans lilla fail som nästan resulterade i en Balinese mindre. Vilket var att han kasta upp dörren i rusande trafik och träffade en balinese som kom glidande på sin moped. Dock klarade han sig utan bestående men.

// Fredrik

Kuta, Bitches!

Idag bestämde vi oss för att ta oss ned på stranden, kuta beach. Ett äckligt ställe med mängder av hemska försäljare tyckte jag (Patrik). Här på Kuta Beach verkar försäljarna inte förstå ett nej och det sluta med att Fredde blev less och skrek: "I dont fucking need it! So im not willing pay shit!", vilket resulterade i en lite sur min av den äldre kvinnliga försäljningen. Där efter beslutade Marre och Niklas att fortsätta steka på stranden, medans jag och Fredde begav oss in i folkvimmlet ihopp om lite billig shopping.

Jag och Fredde tar en paus i shoppadet och tar oss en drink och lite öl.

Efter en stunds shopping kom Fredde på att han behövde ett skärp, då han dom senaste dagarna ständigt visat kallingarna för den inhemska befolkningen. Försäljaren erbjöd oss två skärp i äkta läder för  700.000IDR (ca 600kr ). Jag tyckte han var galen och fulbjöd 40.000IDR (Ca 34kr). Efter lite prutning fram och att jag hotat med att gå ifrån hans affär så landade slutpriset på 150.000IDR (ca 127kr) för två läderskärp. Det duger i krig.

Intressant skylt...

Efter ett par timmars shopping hade jag och Fredde blivit erbjudna att köpa både, magic mushrooms, pilbågar, vespor,  och marijuana, samt hittat en butik som sålde piratkopierade filmer. Köp 100 och få 70 gratis, var deras deals. Mycket intressant tur på stan....

Niklas vet inte vad solskydd är...

Alla stavfel, syftingsfel, samt särskrivningar är enbart inlagda i texten för att reta er läsare och bygga upp ett visst hat mot mig som person.

//Patrik

"Is it rice till?"

Invigning av denna blogg för mig, Marre.

När vi bokade det första hotellet innan vi ens lämnat Sverige var vi alla sugna på att bo på Kuta, då vi hört att det är turistparadiset med massa fester m.m. Just den sidan av Kuta hade vi dock inte sett röken av sen vi kom fram. Vi hade sett trånga gränder, galna mopedkörare, billigt käk, tjatiga försäljare och massa annat, men inte något party. Men igår öppnade sig en helt ny värld för oss. Vi hade bestämt träff med en kille från Portugal som bor i Finland men ska plugga på Bali han med. Så vi drog till Sky Garden. PANG. Turister överallt, hög musik, dansare på podium, dyr mat, idiotiska taxichaufförer, billig sprit.

När vi gick in på Sky Garden visiterade vakten alla grabbarna, men åt mig log dom bara och vinkade in mig. Kändes faktiskt bra då jag blivit behandlad orättvist många gånger sen vi kom hit, fick t ex ingen välkomstdrink på första hotellet när dom andra fick det. Helt fruktansvärt.

Det pågick en väldans massa ålande mellan tjejer och den stången.

Sen flöt kvällen på. Vi drack massor och träffade den finska portugisen och hans två balinesiska kompisar varav en hette ”Melon, like the fruit”. På en scen var det sjukt imponerande dansare som klängde på stångar, 4-5 våningar av dundrande konstig musik, eldshow, toaletter med speglar överallt och galna turister. Dom hade vansinniga 15minuters rabatter som visades på en stor skärm vid baren t ex en 620cl Bintang för 18kr och drinkar för inga pengar alls. Något annat som var jävligt fult när vi kom åkandes på turistgatorna var att dom hade affärer som hette Magic Mushroom lite överallt där folk gick flitigt in och ut.

Fyra lyckliga mongon som äntligen hittat partydelen av Kuta.

När vi fått i oss tillräckligt med sprit fick vi för oss att springa runt på alla krogar på gatan, vilket resulterade i nån mer öl, dansande på/i olika saker och en hörselskada tror jag... Vi hade planerat att hålla ut på krogarna till kl 04, men det gick inte riktigt. Vi gav upp och letade oss hemåt, inte helt problemfritt dock. Kvällen avslutades hur som helst med ett nattdopp i poolen. Putte med kläderna på, förvånad nån?
Idag har man varit lite seg, men vi sov iaf ut för första gången sen vi kom hit. Hittade nån finrestaurang och käkade gott/starkt för ca 30kr var. Var dock rätt hjärndöd vilket bidrog till min fina fråga till servitören som knappt fattade engelska: ”Is it rice till?”.

//Marre

Slut på Sökandet

Igår var vi och kollade på den fjärde villan, som ligger i närheten av Echo beach. En stor strand med mycket surfare och stora vågor. Taxi till Echo beach kostade 86.000IDR (ca75kr) och tog en timme. Väl där mötte vi upp med en Fransyska som skulle visa oss villan. När vi kom till villan insåg vi snabbt att detta verkar vara en villa vi kan spendera 4 månader i. Den var naajs och hade pool! Efter lite diskussion fick vi fram ett pris på ca 8.000.000IDR (Ca 6800kr ) för första månaden och och dubbelt så mycket för det resterande tre månaderna. Detta beror på att Vi inte får tillgång till alla 4 sovrummen första månaden. 

I villan vi skrivit kontrakt på har vi trådlöst internet, egen trädgårdsmästare, poolpojke och städerska 6 dagar i veckan. Vi verkar också fått endel geckoödlor på köpet

Bilder på villan kommer lite senare...

Surfare på Echo Beach.

/Patrik

Från slott till koja...

Efter 4 nätter på ett rätt lyxigt hotell så kände vi att vi var sugna på en lite sunkigare tillvaro. Vi bytte därför hotell till ett 2-stjärnigt hotell lite längre från turistdelen av Kuta. Utsikten från balkongen är trendiga plåttak och skräpiga grusvägar så långt ögat kan nå.

Den oerhört vackra utsikten från vår balkong, som taget ur en dröm.

När vi checkade ut från vårt första hotell så fick vi räkningen på våra utgifter, 12000 IDR (10 kr) för det vi tagit från minibaren tyckte vi var billigt och bra. Sen såg vi summan för telefonen som fanns i rummet, 1.750.000 IDR (1650 kr). Då kräktes vi lite i munnen, det smakade dålig Nasi Goreng. Tydligen hade vi ringt ett samtal till en indonesisk mobiltelefon i nästan 5 timmar. Hur detta hade gått till hade vi ingen aning om då vi bara ringt några korta samtal, men det var bara att betala och se glad ut, dock så prutade vi ner telefonräkningen till hälften med vår svenska charm och vår (läs: Marres) stora urringning.

Chillin' in da hood

Nu har vi då alltså anlänt till vårt nya hotell och jag (Niklas) sitter här vid skrivbordet och njuter av lukten som bäst kan beskrivas som en melankolisk blandning av mögliga kuddar, Zlatans otvättade sockar och gammal inrökt farbror.

Tillochmed aporna är deprimerade här

Därför kommer vi nog tillbringa större delen av denna hotellvistelse vid poolen eller på bakgatorna här i slumkvarteren där vi idag hittade både psykotiska apor, stora tuppar, skällande hundar, troligen med rabies, och små indonesiska barn som antingen tyckte att uppsynen av mina halvbleka manboobs var väldigt underhållande eller så hade de aldrig sett en vit människa förut. Eller både och.

Stay tuned....

//Niklas

Kräkkalas och lyxvillor

Hej alla, idag har vi varit och tittat på 3 stycken villor i olika storlekar och form.

Påtal om form så blev det ett par drinkar igår i hotellrummet och detta slutade med en liten salongsberusning + lite mer för vissa (läs:Patrik och Niklas). När väckarklockan ringde dagen efter var varken Patrik eller Marre direkt sugna på att kliv upp över huvudtaget utan ville troligen endast ligga kvar och dö.

kl 13:30 kom en buss för att hämta oss för att vi skulle ut och titta på villorna den första villan var en 4a-rums villa med pool (självklart) men den luktade lite konstigt och möblerna var ganska sunkiga. Marre började besöket med att fråga våran guide vars toan var för att senare kräkas i den hennes kommentar senare var att "toan var inte fräsch" :)

Marre mår inte så bra idag. Det kan väl aldrig vara gårdagens sprit?

Andra villan var en 3-sovrums villa med otroligt öppen planlösning, man kunde gå in till alla toaletter genom de olika sovrummen..WTF Det var inte ens en dörr in till duschen utan helt öppet från det ena sovrummet.. påtal om toaletterna så invigde marre även denna toaletten med en plötslig kräkattack, hennes kommentar var senare "toan var här ganska fräsch men det var ju synd att man inte kunde stänga dörren -.-". Man skall nog även passa sig för att göra bomben i poolen eftersom att detta troligen skulle resultera i att men blötte ner TV inkl vardagsrummet som låg endast 1,5m ifrån och saknade väggar.

Poolen på en av villorna vi kollade på.

Vi satte oss ner i soffan och pratade jag, Marre och Patrik medans Niklas förhandlade priset med våran Javanesiska mäklare, helt utan förvarning dök en geting upp bakom Marre och som att det inte skulle vara nog jävligt så var den i samma storlek som en Apache-helikoter. Djurlivet i denna villa var ganska aktivt och vi hittade även en död och enorm skalbagge som troligen farit offer för den rabiata Apache-getingen. PS. det blev ingen affär denna gång.

Den avlidna skalbaggen Knut. Vila i frid.

Tredje villan var en 3-sovrums villa på två våningar och pool. Den var riktigt najs. Men tyvärr var det lite utanför vår prisklass.
 
Dagen avslutades med en schysst två-rätters middag på hotellet.

/Fredrik

Ibland är det bra jobbigt...

Efter en dag på stan blev vi less och bestämde att vi skulle ta en taxi hem till hotellet, då det både var varmt och vi var lite sega. Jag åkte på något outgrundligt sätt på att betala taxi-notan. Så blir det när man är lite seg och råkar hamna i framsätet... Efter denna taxiresa kännde jag mig både smutsig, besudlad och fattig. Taxin gick på hela 5000rph (ca 4kr). Det var naaajs! Chaffören kan inte vara riktigt klok. billigt och bra, passar min plånbok perfekt :)

Ibland är livet tungt...